Vad är skillnaden på SoL och LSS?

I Sverige finns en stark tradition av social trygghet och rättigheter, särskilt för personer som behöver stöd i sin vardag. Det svenska välfärdssystemet är väl utbyggd i Sverige och två av de viktigaste lagarna inom detta område är Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Dessa lagar erbjuder olika former av stöd och service men de har skilda målgrupper, syften och rättighetsnivåer. Trots att de båda syftar till att stärka individers möjlighet till ett fungerande och meningsfullt liv skiljer de sig på flera viktiga punkter som påverkar vilken typ av hjälp en person kan få och på vilket sätt.

Socialtjänstlagen, SoL, är en bred och generell lagstiftning som omfattar en stor del av sociala insatser i Sverige. Den riktar sig till alla som är i behov av socialt stöd oavsett ålder eller typ av behov, och fungerar som ett skyddsnät för alla medborgare. SoL omfattar bland annat hemtjänst, ekonomiskt bistånd och stöd till äldre, barn och familjer, men de insatser som ges enligt SoL är ofta behovsprövade och syftar till att säkerställa en skälig levnadsnivå.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är däremot en speciallag som är utformad för att ge personer med omfattande funktionsnedsättningar rätt till stöd och service för att uppnå ”goda levnadsvillkor”. Detta innebär en högre standard än vad som krävs enligt SoL och gör LSS mer rättighetsbaserad än den generella Socialtjänstlagen. LSS omfattar specifika insatser som personlig assistans, ledsagarservice och gruppboende, vilka är utformade för att stödja individens möjligheter till självständighet och delaktighet i samhället.

Vad är SoL?

Socialtjänstlagen, ofta förkortad SoL, är en omfattande och generell lag som reglerar socialtjänstens verksamhet i Sverige. SoL utgör grunden för socialt stöd och omsorg i landet och är utformad för att tillgodose en mängd olika behov som medborgare kan ha under olika skeden i livet. Lagen omfattar ett brett spektrum av sociala insatser och tjänster, vilket gör att den berör många människor, från barn och familjer till äldre och personer i ekonomisk eller social utsatthet. SoL är utformad för att skapa ett socialt skyddsnät och ska bidra till trygghet, omsorg och möjligheter till ett fungerande liv, även i svåra livssituationer.

Målgruppen för SoL

SoL gäller för alla medborgare i Sverige och riktar sig till personer som är i behov av socialt stöd, oavsett ålder, socioekonomisk bakgrund eller funktionsförmåga.

Till skillnad från vissa andra lagar, som Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), har SoL inga specifika kriterier för vilka som kan få hjälp. Det betyder att alla som har ett dokumenterat behov av stöd och uppfyller lagens krav kan få insatser genom SoL efter en individuell behovsbedömning som görs av socialtjänsten. Socialtjänstens ansvar är att, i samverkan med den enskilde, utreda och bedöma vilka insatser som krävs för att ge stöd och hjälp.

Exempel på insatser inom SoL

Under SoL kan en mängd olika insatser beviljas beroende på den enskildes behov. Vanliga insatser inkluderar:

Hemtjänst: Stöd för äldre eller funktionsnedsatta personer som behöver hjälp med vardagliga aktiviteter som städning, matlagning och personlig omvårdnad.
Ekonomiskt bistånd: Stöd till personer som saknar tillräckliga inkomster för att klara sin försörjning. Det ekonomiska biståndet fungerar som en sista utväg när alla andra möjligheter är uttömda.
Stöd till familjer och barn: Socialtjänsten erbjuder olika former av familjestöd, såsom familjebehandling, rådgivning och stödinsatser för barn och unga i utsatta situationer.
Missbruksbehandling och stöd vid beroendeproblematik: SoL omfattar även stöd och vård för personer med alkohol-, drog- eller spelproblem genom öppenvård, behandlingshem eller andra specialiserade insatser.

SoL ger alltså socialtjänsten möjlighet att bevilja en rad insatser som kan anpassas efter individuella behov och situationer.

En viktig princip inom SoL är att insatserna är behovsprövade. Det innebär att socialtjänsten genomför en utredning och bedömning av personens individuella behov för att fastställa vilken typ av stöd som är nödvändig och rimlig. En central riktlinje för insatser som beviljas enligt SoL är att de ska uppnå en skälig levnadsnivå. Skälig levnadsnivå innebär att den hjälp och det stöd som ges ska täcka grundläggande behov men det finns inget krav på att skapa en särskilt hög standard eller omfattande hjälp.

Insatser enligt SoL är med andra ord inriktade på att säkerställa att personen har tillräckligt stöd för att klara sitt vardagsliv, snarare än att uppnå optimala eller ideala levnadsvillkor.

Socialtjänstens uppdrag enligt SoL

Socialtjänstens uppdrag enligt SoL är brett och innefattar både individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, stöd till personer med missbruksproblem samt andra former av sociala insatser. SoL är en så kallad ramlag vilket innebär att den ger socialtjänsten stor frihet att anpassa sina insatser efter lokala och individuella förutsättningar. Socialtjänsten har enligt SoL ett ansvar att arbeta förebyggande och ge stöd i enlighet med varje individs behov och förutsättningar samtidigt som de måste ta hänsyn till samhällets resurser och budget.

Rätt att överklaga beslut

Eftersom insatser enligt SoL är behovsprövade innebär det att det inte finns en absolut rätt till stöd utan att det baseras på socialtjänstens bedömning av behov. Om en person anser att ett beslut är felaktigt, har de dock rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Detta säkerställer att varje individ kan få sin sak prövad rättsligt vilket ger en viss rättssäkerhet även inom det behovsprövade systemet som SoL utgör.

Vad är LSS?

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, ofta förkortad LSS, är en rättighetslag som antogs i Sverige år 1994.

Denna lag har som mål att stärka rättigheterna för personer med omfattande funktionsnedsättningar och ge dem möjlighet till ett liv med goda levnadsvillkor.

LSS är unik i sitt slag då den är specifikt inriktad på att ge stöd till individer med vissa typer av funktionsnedsättningar och erbjuder insatser som ska främja självständighet, delaktighet och möjlighet att leva ett liv så nära det normala som möjligt. I jämförelse med Socialtjänstlagen (SoL) som är generell och behovsprövad har LSS ett högre rättighetsperspektiv och syftar till att skapa omfattande stödinsatser för att uppnå en högre levnadsstandard för dem som omfattas av lagen.

Målgruppen för LSS

LSS riktar sig till en särskild målgrupp, och för att omfattas av lagen måste individen tillhöra en av de tre personkretsar som specificeras i lagen. Dessa personkretsar definieras som:

Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, som orsakats av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som inte beror på normalt åldrande, om dessa är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen samt ett omfattande behov av stöd eller service.

Dessa tre personkretsar inkluderar individer med stora och varaktiga funktionshinder som har behov av stödinsatser för att kunna leva ett självständigt och aktivt liv. Eftersom LSS är en rättighetslag har individer som omfattas av dessa personkretsar en lagstadgad rätt till de insatser som finns inom lagen så länge deras behov uppfyller kraven.

Exempel på insatser inom LSS

LSS omfattar tio specifika insatser som är utformade för att stödja den enskildes behov på ett omfattande och individanpassat sätt. Dessa insatser syftar till att underlätta vardagslivet och skapa möjligheter för ett självständigt och aktivt deltagande i samhället. Några av de mest centrala insatserna enligt LSS inkluderar:

Personlig assistans: Stöd till individer som behöver hjälp med grundläggande behov som personlig hygien, måltider och kommunikation. Personlig assistans kan beviljas för enskilda timmar upp till fullständigt stöd under hela dygnet, beroende på individens behov.
Ledsagarservice: Hjälp för individer som har svårt att röra sig fritt på egen hand och behöver stöd för att delta i fritidsaktiviteter, kulturella evenemang eller andra samhällsaktiviteter.
Kontaktperson: En person som fungerar som socialt stöd för individen, ofta för att bryta social isolering och stärka sociala relationer och aktiviteter.
Avlösarservice och korttidsvistelse utanför hemmet: Dessa insatser erbjuder avlastning för anhöriga som annars står för omvårdnaden, samtidigt som de ger möjlighet för individen att byta miljö och träffa andra människor.
Boende i särskilt anpassad bostad för vuxna: För individer som har svårt att klara vardagslivet på egen hand och behöver ett boende anpassat efter deras specifika behov. Gruppbostäder och serviceboenden är vanliga former av boendeinsatser enligt LSS.
Daglig verksamhet: En insats som riktar sig till vuxna med funktionsnedsättningar och erbjuder meningsfull sysselsättning, ofta i form av arbetsliknande aktiviteter, för att främja delaktighet och egenmakt.

Dessa insatser är utformade för att ge ett helhetsstöd där varje del av individens vardagsliv beaktas, från personligt stöd till boende och daglig sysselsättning. Målet är att skapa förutsättningar för en god levnadsstandard som tar hänsyn till individens unika behov och rätt till självbestämmande.

Principen om goda levnadsvillkor

En av de mest grundläggande skillnaderna mellan LSS och SoL är principen om goda levnadsvillkor som genomsyrar LSS. Goda levnadsvillkor innebär att insatserna enligt LSS ska tillhandahållas på ett sätt som ger en högre livskvalitet än den skäliga levnadsnivå som SoL föreskriver. Detta betyder att insatser inom LSS ska vara utformade för att ge ett omfattande och heltäckande stöd för att individen ska kunna leva ett självständigt liv och aktivt delta i samhällslivet.

Till skillnad från SoL där insatserna är behovsprövade och begränsade ska LSS-insatserna vara mer generösa och tillmötesgå individens behov i större utsträckning.

Hur ansöker man om LSS-insatser?

För att få insatser enligt LSS måste individen ansöka hos kommunen eller hos Försäkringskassan beroende på typ och omfattning av insatserna. Ansökan inleds med att socialtjänsten via en LSS-handläggare gör en bedömning av om individen tillhör någon av de tre personkretsarna och om behovet av insatser uppfyller lagens krav. Detta innebär att det görs en grundlig utredning som inkluderar en bedömning av funktionsnedsättningens omfattning och hur den påverkar individens dagliga liv. Om en ansökan avslås har den enskilde rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.

En viktig del av LSS är individens rätt till självbestämmande och inflytande över de insatser som beviljas. Detta innebär att personen själv, i så stor utsträckning som möjligt, ska ha möjlighet att påverka vilken typ av stöd de får och hur det utförs. LSS principer om självbestämmande stärker individens rätt att leva ett liv med samma möjligheter som andra vilket innefattar att göra egna val och ta egna beslut.

Jämförelse: Skillnader mellan SoL och LSS

Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är två centrala lagar inom det svenska välfärdssystemet som båda syftar till att ge stöd och service till personer i behov av hjälp.

Trots att de båda omfattar sociala insatser och bygger på grundprinciper om att främja individens välfärd finns det viktiga skillnader mellan dem vad gäller målgrupper, rättighetsnivåer, typ av insatser och hur ansökningarna bedöms.

Målgrupper

En av de viktigaste skillnaderna mellan SoL och LSS är målgrupperna för respektive lag

SoL är en allmän lag som riktar sig till alla medborgare i Sverige som är i behov av socialt stöd, oavsett ålder eller typ av problematik. Den inkluderar äldre, barn, familjer, personer med ekonomiska svårigheter samt personer med funktionsnedsättningar som inte uppfyller de specifika kriterierna för LSS. Den breda inriktningen för SoL inriktning gör den till ett centralt verktyg inom socialtjänsten men det innebär samtidigt att den inte är specifikt utformad för vissa grupper.

LSS är däremot en speciallag som riktar sig specifikt till personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar. För att få insatser enligt LSS måste personen tillhöra någon av de tre personkretsarna som anges i lagen. Detta innebär att LSS är mer selektiv och enbart gäller för personer med särskilda typer av funktionsnedsättningar som utvecklingsstörning, autism eller betydande fysiska eller psykiska funktionshinder.

Syfte och mål

En annan viktig skillnad är de övergripande målen och standarderna för de insatser som ges enligt respektive lag:

SoL har som mål att tillgodose en skälig levnadsnivå för individen. Detta innebär att stödet som beviljas enligt SoL ska vara tillräckligt för att individen ska kunna klara sig i vardagen men det behöver samtidigt inte uppfylla högre krav på livskvalitet. SoL-insatser syftar till att tillhandahålla grundläggande hjälp och är ofta behovsprövade utifrån socialtjänstens bedömning av vad som anses ”skäligt” för individens situation.

LSS har däremot som mål att erbjuda goda levnadsvillkor vilket innebär en högre standard än SoL. Insatserna enligt LSS ska stödja individens rätt till självständighet och god livskvalitet. Detta innebär att LSS-insatser ska anpassas mer specifikt efter individens behov och syfta till att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett aktivt och meningsfullt liv. Genom denna princip får personer som omfattas av LSS ofta mer omfattande och individanpassat stöd än de som får insatser via SoL.

Rätt till insatser

Skillnaden mellan SoL och LSS blir tydlig när det gäller rätten till stöd och hur insatser beviljas.

SoL är en behovsprövad lag vilket innebär att insatser endast beviljas om socialtjänsten bedömer att det finns ett dokumenterat behov. Socialtjänsten gör en utredning och bedömer vilka insatser som är rimliga och nödvändiga utifrån den enskildes situation. Insatserna enligt SoL är således inte garanterade utan kan variera beroende på kommunens resurser och individuella behov. Om socialtjänsten bedömer att en person inte är i behov av hjälp kan de avslå ansökan.

LSS är en rättighetslag vilket innebär att personer som uppfyller kriterierna har en lagstadgad rätt till de insatser de behöver förutsatt att de tillhör någon av de tre personkretsarna och har behov av stödet. Detta rättighetsperspektiv innebär att LSS ger ett starkare skydd för de som omfattas av lagen eftersom stödet är mer förutsägbart och har högre krav på att tillgodose individens behov på ett omfattande sätt.

Typ av insatser

Både SoL och LSS omfattar olika typer av insatser men de är utformade med skilda mål och i vissa fall unika insatser:.

SoL erbjuder en rad olika sociala stödåtgärder som hemtjänst, ekonomiskt bistånd, stöd till familjer, missbruksbehandling, och boendestöd. Dessa insatser kan vara av stor betydelse för den enskilde men är ofta inriktade på att täcka grundläggande behov och är begränsade utifrån socialtjänstens resurser.

LSS erbjuder insatser som är specifikt inriktade på att stödja personer med funktionsnedsättningar, exempelvis personlig assistans, ledsagarservice, särskilt boende, kontaktperson och daglig verksamhet. Dessa insatser är anpassade för att underlätta ett självständigt och aktivt liv för den enskilde och är ofta mer omfattande än vad som kan erbjudas inom ramen för SoL. LSS-insatser är utformade för att ge en helhetstäckande stödstruktur som inte bara täcker grundläggande behov utan också möjliggör ett rikare liv.

Kostnad och finansiering

Finansieringen och kostnaden för insatser kan också skilja sig mellan SoL och LSS:

SoL-insatser kan ibland vara avgiftsbelagda, särskilt insatser som hemtjänst eller äldreboende. Kommunerna har rätt att ta ut avgifter för vissa tjänster, och avgifterna beräknas utifrån den enskildes ekonomiska situation. Ekonomiskt bistånd och vissa stöd till barn och unga är dock kostnadsfritt.

LSS-insatser är generellt sett avgiftsfria för den enskilde vilket innebär att personer med rätt till LSS-stöd inte behöver betala för exempelvis personlig assistans eller daglig verksamhet. Detta beror på att LSS är en rättighetslag och tanken är därför att personer med funktionsnedsättning inte ska behöva bära den ekonomiska bördan för det stöd de har rätt till.

Eftersom SoL är behovsprövad har socialtjänsten stor frihet att göra individuella bedömningar, vilket kan leda till att vissa personer nekas stöd. Den enskilde har dock rätt att överklaga avslagsbeslut enligt SoL till förvaltningsrätten. Rättssäkerheten finns, men då SoL-insatser inte är garanterade kan beslutet bli mer varierat beroende på kommunens resurser och bedömningar.

Eftersom LSS är en rättighetslag är besluten enligt LSS ofta mer förutsägbara och den enskilde har en tydligare rätt att få sina behov tillgodosedda om de tillhör målgruppen. Om en ansökan enligt LSS avslås kan beslutet också överklagas till förvaltningsrätten men rättighetsaspekten gör att dessa överklaganden har större chans att beviljas än vid SoL.

Hur ansöker man om hjälp enligt SoL och LSS?

Att ansöka om hjälp och stöd kan ibland kännas komplicerat men både Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) erbjuder tydliga processer för ansökan. Både SoL och LSS styrs av kommunens socialtjänst men det finns vissa skillnader i hur ansökningsprocessen ser ut och vilka kriterier som tillämpas.

Ansökningsprocessen enligt SoL

För att ansöka om stöd enligt Socialtjänstlagen (SoL) vänder sig den enskilde till socialtjänsten i sin hemkommun. Processen kan se ut på följande sätt:

Inledande kontakt med socialtjänsten: Ansökan om SoL-insatser börjar med att den enskilde eller någon som företräder denne (t.ex. en anhörig eller god man), tar kontakt med kommunens socialtjänst. Det kan göras genom ett telefonsamtal, via e-post eller genom ett fysiskt besök på socialtjänstens kontor. I vissa kommuner finns också möjlighet att ansöka digitalt.
Utredning och behovsbedömning: När en ansökan om hjälp har lämnats in gör socialtjänsten en utredning. Denna utredning är till för att bedöma om personen har rätt till den efterfrågade insatsen. Socialtjänsten samlar in information om den enskildes situation och behov genom samtal och eventuellt genom att kontakta andra relevanta aktörer såsom sjukvårdspersonal eller anhöriga, med den enskildes medgivande. Bedömningen fokuserar på att avgöra vilken insats som krävs för att säkerställa en skälig levnadsnivå, vilket är målet enligt SoL.
Beslut om insatser: Efter avslutad utredning fattar socialtjänsten beslut om huruvida den enskilde har rätt till de insatser som efterfrågats. Beslutet grundar sig på socialtjänstens bedömning av personens behov och på kommunens resurser. Det kan innebära att ansökan helt eller delvis beviljas eller avslås. Om ansökan beviljas informeras den enskilde om vilka insatser som kommer att erbjudas, till exempel hemtjänst, ekonomiskt bistånd eller annat stöd.
Överklagande vid avslag: Om socialtjänsten avslår ansökan har den enskilde rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Det innebär att beslutet granskas rättsligt och att den enskilde får en ny chans att få sina behov prövade. I samband med överklagandet kan den enskilde också begära hjälp från en juridisk ombudsperson eller ett ombud som hjälper till att formulera överklagandet. Förvaltningsrätten gör då en ny bedömning baserat på de uppgifter som socialtjänsten och den enskilde har lämnat.

Ansökningsprocessen enligt LSS

För att ansöka om stöd enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) gäller en delvis liknande process men med vissa viktiga skillnader eftersom LSS är en rättighetslag och har mer specifika krav och mål:

Inledande kontakt med kommunens LSS-handläggare: Första steget är att personen, eller någon som företräder denne, tar kontakt med kommunens socialtjänst, specifikt den handläggare som hanterar LSS-ärenden. LSS-handläggare har ofta särskild kompetens inom området funktionsnedsättningar och kan ge information om de insatser som kan vara aktuella enligt LSS.
Bedömning av personkrets och behov: Ett av de första stegen i LSS-processen är att fastställa om personen tillhör någon av de tre personkretsar som specificeras i lagen. Detta är ett krav för att kunna beviljas LSS-insatser. Om individen anses tillhöra en av personkretsarna fortsätter utredningen med en noggrann bedömning av vilket stöd som behövs för att personen ska uppnå goda levnadsvillkor – en högre standard än skälig levnadsnivå enligt SoL. Bedömningen kan innefatta samtal med individen själv, anhöriga, vårdpersonal och andra som är insatta i personens situation, samt medicinska eller psykologiska utlåtanden som styrker funktionsnedsättningen och dess påverkan på vardagslivet.
Beslut om insatser enligt LSS: När utredningen är färdig fattar LSS-handläggaren ett beslut om insatsen eller insatserna som ansökts om. LSS-insatser kan exempelvis vara personlig assistans, gruppbostad, ledsagarservice, kontaktperson eller daglig verksamhet. Eftersom LSS är en rättighetslag har personen, om de tillhör rätt personkretsrov, en starkare rätt till dessa insatser än enligt SoL. Om insatsen beviljas får den enskilde information om vad stödet kommer att omfatta och hur det kommer att utföras.
Överklagande vid avslag: Om en ansökan enligt LSS avslås har individen rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Precis som vid SoL-ansökningar innebär en överklagan att beslutet granskas rättsligt och att ärendet prövas på nytt. LSS status som rättighetslag gör att överklaganden enligt LSS ibland har större chanser att beviljas, särskilt om den enskilde tydligt tillhör en av de tre personkretsarna och behovet är väl dokumenterat.