När en person med funktionsnedsättning behöver stöd och service enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ansöker man om stöd hos kommunen. Tiden det tar att få ett beslut och sedan insatser och stöd kan vara otroligt för att stödja individen i sin vardag.
Varje dag utan stöd kan innebära en stor påfrestning för både den enskilde och för deras anhöriga. Men trots att lagen slår fast att LSS-handläggning ska ske ”skyndsamt” finns det ingen exakt tidsgräns angiven i lagtexten. Istället måste varje kommun göra en bedömning av vad som kan anses vara rimligt i det enskilda fallet.
Detta innebär att handläggningstiden för en LSS-utredning kan variera stort beroende på ärendets omfattning och typ av insats. Allt från personens specifika behov och förmågor till kommunens egna resurser och kapacitet kan påverka hur snabbt ett beslut fattas. Riktlinjer från Justitieombudsmannen (JO) föreslår dock att en rimlig handläggningstid för ett LSS-ärende ligger på tre till fyra månader, men även detta kan i praktiken variera.
I denna artikel ska vi diskutera handläggningstiden hos kommunen för att göra en LSS-utredning och vad du kan förvänta dig.
Vad innebär skyndsam handläggning?
I lagen finns det ingenting som beskriver hur lång tid en LSS-handläggning får ta. Däremot är det beskrivet i lagen att det ska ske ”skyndsamt”.
När vi pratar om ”skyndsam handläggning” inom LSS handlar det om en skyldighet för kommunerna att hantera ärenden utan onödiga dröjsmål. I slutändan är det upp till kommunen att göra en bedömning från fall till fall. Det betyder att varje ärende kan ha en lite olika handläggningstid beroende på hur omfattande utredningen är och vilka insatser som behövs.
Justitieombudsmannen (JO) har satt upp en vägledande tid på tre till fyra månader för vad som kan anses vara en rimlig handläggningstid i ett LSS-ärende. Detta är dock ingen lag, utan snarare en riktlinje och rekommendation. I praktiken kan det ibland gå fortare men det händer också att utredningar tar betydligt längre tid, till exempel om det krävs många kontakter med andra instanser eller om ärendet är komplext och omfattande.
Det finns situationer där en utredning drar ut på tiden och då har kommunen en skyldighet att informera den enskilde om varför det tar tid. Till exempel kan det bero på att ytterligare medicinska intyg behövs eller att det tar tid att samla in nödvändig information från andra myndigheter. Kommunen ska då meddela att handläggningen är försenad, förklara orsakerna och ge en ungefärlig tidsuppskattning för när ett beslut kan väntas.
För den enskilde och deras anhöriga kan dessa förseningar förstås kännas frustrerande, särskilt när det gäller viktiga stödinsatser som påverkar vardagen. Om man upplever att handläggningen drar ut på tiden finns det möjlighet att göra en dröjsmålstalan.
Dröjsmålstalan
Dröjsmålstalan var en nyhet i den förvaltningslag som trädde i kraft 2018 med syfte av att minska handläggningstiderna. Det var i 12 § som det infördes en möjlighet till en så kallad dröjsmålstalan vilket innebär att den enskilde får begära att en myndighet ska avgöra ärendet om det inte har avgjorts inom sex månader.
Efter dröjsmålstalan har framförts har kommunen fyra veckor på sig att antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå överklagan. Om så sker har du som sökande rätt att överklaga beslutet.
Dröjsmålstalan är en formell begäran som innebär att kommunen måste prioritera ärendet eller fatta ett formellt beslut om att avslå begäran om snabbare handläggning, vilket i sin tur går att överklaga.
Det är därför ett verktyg som kan användas för att säkerställa att processen inte stannar upp, utan att ditt ärende går framåt och prioriteras.
Dröjsmålstalan är inte något man behöver känna sig tveksam inför att använda. Det är en möjlighet som lades till i lagen för att komma till bukt med just handläggningar som drar ut på tiden.
Skillnaden mellan utredning och implementering av LSS-insatser
När man ansöker om stöd enligt LSS är det viktigt att förstå att själva utredningen och genomförandet av de beviljade insatserna är två olika steg i processen. Bara för att ett beslut fattats om en viss insats betyder det inte alltid att stödet börjar omedelbart. Faktum är att implementeringen kan ta olika lång tid beroende på vilken typ av insats det gäller och vilka resurser kommunen har tillgängliga.
Låt oss säga att du ansöker om en plats på en gruppbostad. När beslutet om att bevilja boendet fattas ska kommunen enligt lag erbjuda en plats inom tre månader. I praktiken är det dock inte ovanligt att det tar längre tid då många kommuner har ett underskott på lediga gruppbostäder. Detta kan skapa frustration eftersom behovet av boendet ofta är akut men i situationer med bostadsbrist kan det vara svårt för kommunen att snabbt hitta en lösning. Detta är en viktig anledning till att vi på Fortuna Fastigheter jobbar hårt för att komma till bukt med just detta problem.
Å andra sidan finns det insatser som kan vara lättare att starta omgående efter beslut, till exempel kontaktperson eller avlösarservice. Dessa insatser kräver inte en fysisk plats på samma sätt som ett boende vilket kan göra dem enklare att organisera och snabbare att påbörja. Hur lång tid det tar från beslut till genomförande beror alltså på vilken typ av stöd det handlar om men även på tillgängliga resurser och på om det finns utförare som kan ta sig an uppdraget.
Det är också värt att nämna att vissa LSS-insatser sköts av kommunen själv medan andra utförs av privata aktörer som kommunen anlitar. Valet av utförare kan påverka hur snabbt stödet kommer igång. Ibland kan man som sökande även få välja utförare om flera alternativ finns tillgängliga vilket kan ge en större kontroll över när och hur insatsen startar.
Denna uppdelning mellan utredning och implementering är viktig att ha i åtanke. Att få ett beslut om LSS-insats är ett steg framåt, men själva stödet är inte alltid på plats direkt. Det är därför bra att vara beredd på att det kan finnas en väntetid, särskilt för insatser som kräver mer planering eller specifika resurser.
Hur går en LSS-utredning till?
När du ansöker om en insats enligt LSS börjar processen med en utredning för att kartlägga dina behov. Målet med en LSS-utredning är att få en helhetsbild av din situation – vilka behov av stöd och hjälp du har men också vilka resurser och styrkor som kan påverka vilka insatser som passar bäst. Denna utredning ligger till grund för det beslut kommunen sedan fattar. En viktig anledning till att denna process kan ta tid är att det är en noggrann process där LSS-handläggaren vill säkerställa rättssäkerhet där eventuella insatser möter de behov som individen har.
Utredningen startar vanligtvis med att en att en sökare skickar in en ansökan om stöd enligt LSS. I denna ansökan är det bra att ha med utlåtanden från vårdgivare, psykologer, och andra som kan beskriva funktionsnedsättningarna och behoven på ett tydligt sätt. När ansökan gjorts kontaktar ofta handläggaren den sökande för ett första samtal. Syftet med detta samtal är att handläggaren ska lära känna individen och förstå deras behov för att kunna sätta in rätt insatser.
Ofta kan närstående vara med, särskilt om de är viktiga för att beskriva dina behov eller om du har en legal företrädare, som en god man eller förvaltare, som hjälper dig i kontakten med kommunen. Syftet är att du och handläggaren tillsammans kan komma fram till vad som bäst kan stödja dig och ge dig möjlighet att leva ett så självständigt och aktivt liv som möjligt.
En viktig del av utredningen är att avgöra om du tillhör personkretsen inom LSS, det vill säga om din funktionsnedsättning uppfyller lagens krav för att få insatser. Personkretsen delas in i tre grupper:
- Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
- Personer med en betydande och varaktig begåvningsnedsättning på grund av hjärnskada i vuxen ålder, orsakad av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
- Personer med andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande och som innebär betydande svårigheter i det dagliga livet.
För att handläggaren ska kunna bedöma om du tillhör personkretsen kan du behöva lämna in läkarintyg eller andra utlåtanden. Ibland krävs inte lika omfattande underlag, särskilt om du redan har en tidigare diagnos eller om din situation är känd sedan innan. Handläggaren gör en bedömning av vilka intyg som behövs och arbetar för att utredningen ska bli så enkel och snabb som möjligt samtidigt som stor vikt läggs på rättssäkerhet.
Under utredningen hålls ofta flera samtal där handläggaren kan ställa ytterligare frågor och få en fördjupad förståelse av dina behov. Utredningen är alltså ett samspel där du som sökande ses som expert på din egen situation medan handläggaren bidrar med sin kunskap om LSS och de insatser som kan vara aktuella. Det är ett ömsesidigt utbyte där det är viktigt att individen känner sig trygg att berätta om sina behov och önskemål. För personer med kommunikationssvårigheter finns möjlighet till Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) för att underlätta dialogen.
Skriftligt beslut och rätt till överklagande
När utredningen är klar och handläggaren har gått igenom all information fattas ett beslut om din ansökan. Beslutet kan vara att bevilja din ansökan helt, att ge ett delvis bifall (om bara en del av insatsen bedöms vara nödvändig) eller ett avslag om kommunen bedömer att dina behov kan tillgodoses på andra sätt. Oavsett beslut är det din rätt att få beskedet skriftligt, något som är viktigt för att du ska kunna läsa och förstå vad som bestämts.
Det skriftliga beslutet dokumenterar varför kommunen har fattat sitt beslut och vilka bedömningar som ligger bakom. I beslutet ska det framgå vilka behov som utredningen har identifierat och hur kommunen har tänkt kring de insatser man sökt. Om beslutet innebär avslag eller ett delvis bifall ska kommunen tydligt motivera varför insatsen inte beviljas fullt ut. Den här motiveringen kan vara värdefull både för att du ska förstå kommunens resonemang och för att få vägledning om hur du kan gå vidare om du vill överklaga beslutet.
Om du känner att beslutet inte överensstämmer med dina behov eller att bedömningen har missat viktiga aspekter har du alltid rätt att överklaga. Att överklaga innebär att du begär att en högre instans, ofta förvaltningsrätten, ska gå igenom ärendet och göra en ny prövning. För att överklaga lämnar du in en skrivelse till kommunen där du förklarar varför du anser att beslutet är felaktigt och vilka insatser du anser borde ha beviljats. Kommunen skickar sedan vidare din överklagan tillsammans med sitt beslutsunderlag till förvaltningsrätten som tar över ärendet.
