Hur Länge har man Rätt till LSS?

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en viktig del av det svenska välfärdssystemet och syftar till att ge människor med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett liv på jämlika villkor som alla andra.

Genom att erbjuda individanpassat stöd, exempelvis i form av boende, personlig assistans eller daglig verksamhet, säkerställer lagen att personer med funktionsnedsättning får förutsättningar att leva ett så självständigt och meningsfullt liv som möjligt.

Men hur länge gäller egentligen rätten till stöd enligt LSS? Är den livslång eller kan den begränsas av exempelvis ålder, förändringar i livssituationen eller nya beslut från kommunen? Det är frågor som många personer med LSS-insatser, deras anhöriga och andra intressenter funderar över.

Denna artikel syftar till att ge en tydlig och detaljerad översikt av varaktigheten för rätten till stöd enligt LSS. Vi kommer att utforska vilka faktorer som påverkar hur länge man har rätt till insatser och hur olika livsförändringar kan påverka stödet. 

I korthet innebär LSS för de flesta en trygghet som sträcker sig genom hela livet. Det finns dock aspekter i lagen som kan leda till osäkerhet och frågor, särskilt när behov förändras eller beslut omprövas. Med den här artikeln vill vi bidra till att öka kunskapen om dessa frågor och ge praktisk vägledning för att bättre förstå hur rätten till stöd fungerar i olika skeden av livet.

Grundläggande principer för LSS

LSS bygger på ett antal grundläggande principer som ska säkerställa att personer med omfattande funktionsnedsättningar kan leva ett värdigt liv med lika möjligheter som andra i samhället. Dessa principer genomsyrar hur stödet planeras, ges och följs upp. För att förstå varaktigheten av rätten till LSS är det viktigt att först förstå vad lagen syftar till och vilka principer som styr dess tillämpning.

Rättighetslag för särskilda målgrupper

Då LSS är en rättighetslag innebär det att personer som tillhör någon av lagens tre målgrupper har en lagstadgad rätt till stöd, förutsatt att de uppfyller vissa kriterier. För att ha rätt till LSS behöver man tillhöra någon av de tre personkretsarna som definieras i lagen. De tre personkretsarna omfattar:

1. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder.
3. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som är stora och förorsakar betydande svårigheter i det dagliga livet.

Denna tydliga avgränsning är central eftersom den fastställer vem som omfattas av lagen och därmed har rätt till insatser enligt LSS.

En av de kanske viktigaste principerna inom LSS är att insatserna ska utgå från individens specifika behov och förutsättningar. Det innebär att stödet inte är en standardiserad lösning utan anpassas efter varje persons unika situation. Exempelvis kan två personer med samma diagnos få helt olika stöd om deras behov ser olika ut.

Den individuella prövningen är en garanti för att stödet ska vara ändamålsenligt, personanpassat, och rättvist. Samtidigt gör denna princip att rätten till stöd kan variera över tid beroende på hur individens behov utvecklas.

Självbestämmande och delaktighet

En annan grundbult i LSS är individens rätt till självbestämmande. Personen som får stöd ska i den mån det är möjligt vara delaktig i planeringen och beslut kring sina insatser. Detta inkluderar val av boendeform, hur daglig verksamhet ska utformas eller hur den personliga assistansen ska organiseras.

Självbestämmandet stärker inte bara individens känsla av kontroll över sitt liv utan är också en garant för att insatserna verkligen tillgodoser personens behov och önskemål.

Insatser för goda levnadsvillkor

LSS syftar till att ge personer med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett liv med ”goda levnadsvillkor”. Detta är en högre ambition än socialtjänstlagen där ”skälig levnadsnivå” är måttstocken. Begreppet goda levnadsvillkor innebär bland annat att stödet ska ge förutsättningar för trygghet, självständighet, delaktighet i samhället och en meningsfull vardag.

En av styrkorna med LSS är att stödet är tänkt att vara långsiktigt men samtidigt flexibelt. Detta innebär att insatser som beviljats kan kvarstå under lång tid men också att de kan förändras om behoven gör det. Om en persons situation förändras, exempelvis på grund av ålder, hälsa eller andra livsförändringar, ska stödet anpassas snarare än dras in.

Åldersbegränsningar och särskilda regler

En av de mest omdiskuterade frågorna kring LSS är hur ålder kan påverka rätten till insatser. Även om LSS är en lag som syftar till att ge långsiktigt stöd finns det vissa regler och begränsningar som är kopplade till individens ålder. Dessa regler påverkar både möjligheten att ansöka om nya insatser och rätten att behålla redan beviljade stöd.

Åldersgräns för personlig assistans

Det finns ingen åldersgräns för hur länge man kan få insatser enligt LSS. De individer som får insatser enligt LSS får i regel dessa livet ut, även om insatserna kan anpassas över tid utifrån individens föränderliga behov.

Det finns dock ett undantag och detta gäller personlig assistans.

Idag finns det en 66-årsgräns som infördes 1 jan 2023 när det kommer till att söka personlig assistans. Personer som är över 66 år kan alltså inte söka personlig assistans. Däremot kan man söka andra insatser enligt LSS. Med detta sagt får man sedan 2001 behålla de assistanstimmar som har beviljats innan sin 66-årsdag, dock utan att kunna söka fler assistanstimmar. 1 jan 2026 höjs denna åldersgräns till 67 år då en ny riktålder för pension träder i kraft.

Frågan om åldersgräns för just personlig assistans har diskuterats flitigt inom politiken och med motion 2023/24:859 av Daniel Persson (SD) presenterades att man ska se över ett slopande av den övre åldersgränsen för personlig assistans och man skrev följande:

”Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över ett slopande av den övre åldersgränsen så att man kan söka assistans livet ut och även ansöka om utökade assistanstimmar om behovet uppstår, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.”

De övriga insatserna enligt LSS har man rätt att både få och söka oavsett ålder och det korta svaret är därför att man i regel har rätt till LSS livet ut. Detta då det är en förutsättning att funktionsnedsättningen är bestående för att få insatser enligt LSS.

Det är viktigt att komma ihåg att ålder inte ska användas som en grund för att inskränka rätten till insatser enligt LSS, med undantaget om begäran om ytterligare assistanstimmar efter 66-års ålder. Om en kommun skulle försöka ompröva eller dra in insatser enbart på grund av att personen har fyllt 66 år strider detta mot intentionerna i LSS. Samtidigt är det vanligt att behoven förändras när en person blir äldre, vilket kan leda till att insatserna omprövas för att bättre möta de nya behoven.

Eftersom att man räknar med att funktionsnedsättningen är bestående är det generellt så att kommunerna inte aktivt omprövar huruvida individen behöver insatser enligt LSS. Om behoven har förändrats, antingen ökat eller minskat, är det framförallt individen som ska ta initiativ till att begära en förändring av insatserna som man får. Både typen av insatser man får och omfattningen av dessa.

Omprövning av insatser och varaktighet

En av viktig aspekt av LSS är att insatserna är flexibla och kan anpassas efter individens förändrade behov och livssituation. Detta säkerställs genom omprövningar av insatser som framförallt initieras av den enskilde. 

När man omprövar individens insatser gör man det för att utvärdera om insatserna fortfarande är aktuella och ändamålsenliga och om det behöver ske några förändringar i antingen typen av insatser eller graden av insatser. Detta är viktigt för att säkerställa att individen får det stöd de behöver för att möta de krav på livskvalitet som lagen anger.

Syftet med omprövningen blir därför att säkerställa att insatserna motsvarar individens behov som kan förändras över tid på grund av ålder, hälsa eller livsförhållanden.

När det kommer till assistansersättning finns det bestämmelser som gör att Försäkringskassan på eget initiativ kan göra omprövningar av assistansersättningen då det har uppstått förändringar i livsföringen utifrån vad som kallas väsentligt ändrade förhållanden.

Enligt 7 § 2 st. LSS står det att ”den enskilde ska tillförsäkras goda levnadsvillkor genom insatserna och att de ska vara varaktiga”. Det innebär att så länge man har ett behov som omfattas av en LSS-insats så ska man kunna lita på att man får ha kvar insatsen. Mot bakgrund av detta ska man som individ inte oroa sig för stödet när som helst ska dras in.

Vad händer vid förändrade livsvillkor?

Livet förändras och med det kan även behoven av stöd och service förändras. För personer som har insatser enligt LSS är det viktigt att stödet anpassas efter nya livsvillkor. LSS är utformad för att vara flexibel så att insatserna ska kunna följa individens behov genom olika faser i livet. Men vad innebär det i praktiken och hur fungerar det när livsvillkoren förändras?

När kan livsvillkoren förändras?

Det finns många situationer som kan påverka en persons behov av stöd:

• Hälsotillstånd: Om en persons fysiska eller psykiska hälsa förändras, exempelvis genom försämrad rörelseförmåga, en ny diagnos eller återhämtning från en tidigare nedsättning.
• Ålder: Åldrande kan innebära nya utmaningar och behov, även för personer som redan har insatser enligt LSS.
• Sociala förändringar: Förändringar i familjesituationen, som att en anhörig som tidigare varit stödjande inte längre kan hjälpa till.
• Flytt: Att flytta till en ny kommun kan påverka tillgången till stöd eftersom bedömningen av behov kan variera mellan kommuner.
• Arbete och sysselsättning: Ett nytt jobb, praktik eller förändringar i den dagliga verksamheten kan påverka hur stödet organiseras.

När livsvillkoren förändras kan man begära att en ny bedömning av insatserna ska göras. Bedömningen innebär att kommunen utvärderar om stödet fortfarande är relevant och tillräckligt eller om det behöver justeras. Detta kan resultera i:

• Anpassning av befintliga insatser: Till exempel att öka antalet assistanstimmar eller ändra innehållet i en daglig verksamhet.
• Tillägg av nya insatser: Om ett nytt behov uppstår kan individen ansöka om ytterligare stöd, exempelvis ledsagarservice eller avlösarservice.
• Avslut av insatser: Om ett tidigare behov inte längre finns kan en insats tas bort, vilket dock alltid ska ske efter en noggrann bedömning och med individens delaktighet.

En flytt till en annan kommun kan innebära särskilda utmaningar för personer med LSS-insatser. Även om lagen är densamma i hela Sverige kan tolkningen och tillämpningen variera. Den nya kommunen gör en egen bedömning av individens behov vilket innebär att vissa insatser kan förändras, försenas eller till och med avslås.

För att undvika problem är det viktigt att planera flytten noggrant:

• Ta kontakt med den nya kommunen i god tid och informera om behovet av stöd.
• Dokumentera tidigare beslut och intyg som kan styrka behovet av fortsatt stöd.
• Ta hjälp av intresseorganisationer om det uppstår problem vid övergången.

Enligt LSS har individen rätt till insatser som ger ”goda levnadsvillkor”. Detta innebär att kommunen har ett ansvar att säkerställa att förändringar i stödet inte leder till att individens livskvalitet försämras. Vid förändrade livsvillkor ska stödet anpassas för att möta de nya behoven och om det uppstår tillfälliga hinder som exempelvis brist på resurser ska kommunen erbjuda tillfälliga lösningar.

Samverkan med andra lagar

När livsvillkoren förändras kan LSS-insatser behöva samordnas med andra stödinsatser, exempelvis de som regleras av Socialtjänstlagen (SoL) eller Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Till exempel kan en person som utvecklar ett vårdbehov på grund av ålder få insatser enligt både LSS och HSL samtidigt. Kommunen har ett ansvar att säkerställa att dessa insatser fungerar ihop och att individen inte faller mellan stolarna.

Individens roll vid förändrade livsvillkor

Individen och eventuella anhöriga spelar en central roll när stödet ska anpassas. Det är viktigt att:

• Kommunicera tydligt med handläggaren om hur livsvillkoren har förändrats.
• Vara delaktig i hela processen, från behovsanalys till beslut om insatser.
• Dokumentera förändringarna och deras påverkan på vardagen för att säkerställa att alla relevanta behov kommer fram i bedömningen.

Om kommunen inte anpassar stödet efter förändrade livsvillkor eller om individen anser att behovet inte blivit korrekt bedömt kan beslutet överklagas. Detta görs till förvaltningsrätten och under tiden kan man söka stöd från exempelvis jurister, ombud eller intresseorganisationer.

Livslång trygghet och LSS

En av grundpelarna i LSS är att den ska erbjuda en livslång trygghet för personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar. LSS fungerar därmed som en slags garanti för att människor ska kunna leva ett liv med goda levnadsvillkor oavsett vilka utmaningar de möter genom livet.

LSS som en livslång rättighet

LSS är utformad för att möta behov som ofta är konstanta eller förändras långsamt över tid. För personer med exempelvis utvecklingsstörning, autism eller andra betydande funktionshinder är behovet av stöd ofta livslångt. Det innebär att stödet inte bara är en tillfällig lösning utan en långsiktig åtgärd som följer individen genom olika skeden i livet.

Insatser som gruppboende, daglig verksamhet och personlig assistans är centrala för många som omfattas av LSS och ger möjlighet att leva ett självständigt liv med trygghet och kontinuitet. Även om omprövningar och förändringar kan ske är målet att individen alltid ska kunna känna sig säker på att få det stöd som behövs.

Individens självbestämmande som en hörnsten

En viktig del av tryggheten i LSS är individens rätt till självbestämmande och inflytande. Oavsett ålder eller funktionsnedsättning har varje person rätt att vara delaktig i beslut som rör deras liv. Detta kan handla om att välja hur och var man vill bo, hur stödet ska organiseras eller vilken typ av aktiviteter man vill delta i. Självbestämmandet stärker inte bara individens livskvalitet utan bidrar också till att stödet blir meningsfullt och anpassat efter de behov och önskemål som finns.

Ett nätverk av trygghet: insatser som samverkar

En annan dimension av tryggheten inom LSS är att insatserna är utformade för att komplettera varandra och skapa ett heltäckande stöd. Exempelvis kan en person som bor i en gruppbostad också ha rätt till daglig verksamhet och ledsagarservice. Tillsammans skapar dessa insatser en helhet som ger både struktur och möjlighet till självständighet.

Om en insats av någon anledning inte längre uppfyller behoven ska man kunna få alternativa lösningar som säkerställer att personen inte står utan stöd. Detta är särskilt viktigt vid livsförändringar som åldrande eller om familjesituationen ändras.

Skydd för redan beviljade insatser

En av de mest trygga aspekterna av LSS är att beviljade insatser som regel ska vara bestående och insatser som redan beviljats i regel inte får dras in förutom om uppenbart fusk eller fel. Personlig assistans, som är en mer resurskrävande och individanpassad insats sticker dock ut. Kommunerna utvärderar därför regelbundet assistansbehovet för att säkerställa att stödet speglar individens faktiska behov. Vid dessa utvärderingar kan det hända att antalet beviljade timmar justeras, även om insatsen sällan dras in helt.

Till skillnad från exempelvis gruppbostad där behovet ofta är mer konstant är personlig assistans känsligare för förändringar i individens livssituation eller funktionsförmåga. Därför granskas denna insats närmare för att säkerställa rätt användning av resurser och att stödet ges till dem som verkligen behöver det.

Stödet är anpassningsbart, men aldrig tillfälligt

Trots att LSS är en livslång rättighet är lagen också flexibel och anpassningsbar. Detta innebär att stödet kan justeras när behoven förändras, exempelvis på grund av ålder, hälsa eller sociala faktorer. Denna flexibilitet är en styrka eftersom den gör det möjligt för insatserna att alltid vara relevanta och ändamålsenliga. Samtidigt är det viktigt att förstå att stödet aldrig ska ses som tillfälligt – LSS är utformat för att finnas kvar så länge behovet kvarstår.

Tryggheten inom LSS bygger också på samverkan mellan individen och samhället. Kommunen har ett ansvar att säkerställa att stödet fungerar men det är också viktigt att individen eller anhöriga vågar lyfta fram sina behov och krav. Genom dialog och samarbete kan stödet bli ännu mer träffsäkert och bidra till att individen känner sig sedd och respekterad.