LSS är en rättighetslag som innebär att personer som uppfyller vissa kriterier har lagstadgad rätt till insatser enligt lagen. Detta betyder att endast de individer som uppfyller dessa kriterier omfattas av lagen.
Lagens intention är att skapa ett jämlikt samhälle där personer med funktionsnedsättningar kan delta i samhällslivet på lika villkor som andra medborgare.
Målet med LSS är att ge personer med omfattande behov möjlighet att själva styra sitt liv och sina vardagliga beslut. Den syftar också till att öka möjligheten till självbestämmande, minska beroendet av anhöriga och säkerställa att personer med funktionsnedsättningar kan leva under så likvärdiga förhållanden som möjligt som andra i samma ålder. Genom LSS ska dessa personer få stöd att delta i fritidsaktiviteter, utveckla sina personliga resurser och kunna påverka sin omgivning och framtid.
För att avgöra om en person har rätt till stöd enligt LSS delas individer in i tre olika personkretsar baserade på funktionsnedsättningens art och omfattning.
Varje personkrets har olika kriterier och beskrivningar för att säkerställa att personer med olika typer av funktionsnedsättningar får rätt stöd. I denna artikel ska vi gå igenom dessa personkretsar och klargöra vilka som omfattas av LSS, vad som krävs för att få stöd, samt vilka insatser som kan bli aktuella.
LSS Målgrupper och Förutsättningar
För att kunna få stöd enligt LSS måste man tillhöra en av de tre personkretsar som definieras i lagen. Dessa personkretsar specificerar vilken typ av funktionsnedsättning som krävs för att omfattas av lagens stödinsatser.
Syftet med att dela in brukare inom LSS i personkretsar är att identifiera de personer som har de största och mest varaktiga behov och i sin tur kunna erbjuda en riktad och anpassad trygghet för att dessa personer ska få en möjlighet till självständighet och delaktighet i samhället.
Personkrets 1: Utvecklingsstörning, Autism eller Autismliknande tillstånd
Personkrets 1 omfattar personer med:
Utvecklingsstörning innebär en intellektuell funktionsnedsättning där individen har svårigheter med inlärning och problemlösning samt att förstå och hantera vardagliga situationer. Utvecklingsstörning kan vara medfödd eller bero på yttre påverkan under tidig ålder.
Autism och autismliknande tillstånd innefattar funktionsnedsättningar inom autismspektrumet. Autism kan innebära stora svårigheter att hantera sociala relationer och kommunikation, liksom att förstå och förhålla sig till sin omgivning.
Personer inom denna grupp kan ha varierande behov av stöd beroende på graden av funktionsnedsättning men många behöver hjälp med kommunikation, planering av vardagen och social interaktion. LSS ger möjlighet till personligt stöd som kan innefatta allt från hjälp med praktiska aktiviteter till personlig assistans. Detta syftar till att underlätta vardagen och främja individens möjlighet att delta i samhället på lika villkor.
Personkrets 2: Betydande och Bestående Begåvningsmässiga Funktionshinder efter Hjärnskada i Vuxen Ålder
Den andra personkretsen omfattar personer som har fått:
Betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter en hjärnskada i vuxen ålder är oftast ett resultat av olyckor eller sjukdomar. Exempel på sådana tillstånd kan vara hjärnskador som uppkommit efter en stroke, en allvarlig trafikolycka eller syrebrist vid ett hjärtstopp.
För att omfattas av LSS enligt personkrets 2 måste funktionsnedsättningen vara bestående och den ska på ett betydande sätt påverka individens kognitiva förmågor vilket kan inkludera svårigheter med minne, koncentration, planering och sociala interaktioner.
Även här kan LSS-insatser hjälpa genom att ge stöd i form av personlig assistans, ledsagarservice eller andra insatser som underlättar vardagen och ökar individens självständighet. Denna personkrets är relativt smal eftersom begåvningsmässiga funktionshinder som tillkommit i vuxen ålder måste vara omfattande för att personen ska anses ha rätt till stöd enligt LSS.
Personkrets 3: Övriga Varaktiga Fysiska eller Psykiska Funktionsnedsättningar som är Stora och Orsakar Betydande Svårigheter i Vardagen
Den tredje personkretsen omfattar personer med:
Andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som är så stora att de medför omfattande svårigheter i det dagliga livet. Här avses personer med funktionsnedsättningar som exempelvis rörelsehinder, syn- eller hörselnedsättningar, eller psykiska funktionshinder såsom svårare former av schizofreni eller bipolär sjukdom.
För att omfattas av LSS inom denna grupp krävs att funktionsnedsättningen är både varaktig och att den på ett betydande sätt påverkar individens möjlighet att klara sin vardag. Till exempel kan personer med omfattande fysiska funktionshinder ha svårigheter att förflytta sig, sköta sitt hushåll eller delta i samhället utan hjälp. Även psykiska funktionsnedsättningar som medför stora hinder i sociala sammanhang, förmågan att arbeta eller att upprätthålla relationer kan omfattas av denna personkrets. Det krävs dock att svårigheterna är av stor omfattning och att andra stödinsatser, till exempel från socialtjänst eller hälso- och sjukvård, inte räcker för att möta personens behov.
Bedömning av Rätten till LSS-Stöd
Bedömningen av rätten till stöd enligt LSS är noggrant utformad för att vara så rättssäker som möjligt. Bedömningen och handläggningen utförs av kommunen, oftast genom biståndshandläggare eller LSS-handläggare.
Bedömningen är till för att avgöra om en person uppfyller kraven för att omfattas av lagen och därmed har rätt till de insatser som LSS erbjuder. Eftersom LSS är en rättighetslagstiftning innebär detta att kommunen måste säkerställa att personer som uppfyller kriterierna får tillgång till stöd.
Ansökningsprocessen för LSS
För att påbörja bedömningen behöver individen eller en företrädare lämna in en formell ansökan om LSS-insatser till sin kommun. Ansökan kan göras muntligt, skriftligt eller digitalt, och den kan göras av personen själv, en anhörig, en god man, eller en annan legal företrädare. Ansökansprocessen kan variera något mellan kommuner men det går bra att kontakta kommunen för att få vägledning om hur man går till väga.
I samband med ansökan är det viktigt att personen beskriver sitt stödbehov och hur funktionsnedsättningen påverkar vardagslivet. Många kommuner har specifika blanketter för LSS-ansökningar för att underlätta processen.
Utredning och Behovsbedömning
När ansökan är inskickad påbörjar kommunen en utredning för att fastställa om personen tillhör någon av de tre personkretsarna som definieras i LSS-lagen. Denna bedömning kräver ofta samarbete mellan olika yrkesgrupper, inklusive handläggare, läkare, psykologer och andra specialister som kan ge en grundlig bedömning av personens funktionsnedsättning och hur den påverkar vardagen. Vanliga steg i utredningen kan inkludera:
- Medicinska intyg och utlåtanden: Ofta krävs intyg från läkare, psykologer eller annan relevant hälso- och sjukvårdspersonal som bekräftar diagnos och funktionsnedsättningens omfattning.
- Bedömning av funktionsförmåga: Här kartläggs individens förmåga att klara av dagliga aktiviteter såsom att sköta hygien, förflytta sig, kommunicera och delta i sociala sammanhang.
- Intervjuer och hembesök: Kommunens handläggare kan även genomföra intervjuer eller hembesök för att få en tydligare bild av individens situation och förstå de specifika utmaningar som funktionsnedsättningen medför.
Bedömning av Tillhörighet till Personkrets
För att avgöra om individen tillhör en av de tre personkretsarna görs en juridisk och medicinsk bedömning. LSS-lagen specificerar att stöd kan ges till personer som har utvecklingsstörning, autism, begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, eller andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som orsakar betydande svårigheter i det dagliga livet.
Bedömningen av personkrets kan ske i samråd med olika experter och ska vara grundad på diagnos, funktionsnivå och hur omfattande och bestående nedsättningen är.
Bedömning av Behovet av Insatser
Om individen bedöms tillhöra en av LSS personkretsar övergår fokus till att bedöma det faktiska behovet av insatser. Denna bedömning är strikt behovsbaserad och syftar till att anpassa stödet till individens unika situation. Här tar handläggaren hänsyn till:
- Funktionsnedsättningens omfattning: Hur pass omfattande påverkar funktionsnedsättningen individens möjlighet att leva självständigt? Vilka specifika hinder upplever personen i vardagen?
- Behov av trygghet och säkerhet: Kan personen exempelvis vistas utomhus, hantera risker och uppfatta sin omgivning på ett tryggt sätt, eller behövs stöd i dessa situationer?
- Sociala behov och delaktighet: Har personen behov av hjälp för att kunna delta i samhället, i fritidsaktiviteter eller i sociala relationer? LSS stödjer även dessa behov med insatser som ledsagarservice och kontaktperson.
I denna process är det viktigt att insatserna bedöms utifrån vad som är ”goda levnadsvillkor” för individen vilket är ett centralt begrepp i LSS-lagen. Detta innebär att individens livssituation ska kunna jämföras med den som andra i samma ålder och livssituation har. I praktiken innebär detta att insatserna som beviljas ska ge individen möjlighet att leva ett så normalt liv som möjligt.
Efter att utredningen är klar fattar kommunen ett beslut om individen har rätt till LSS-stöd och vilka insatser som i så fall beviljas. Om beslutet är positivt utformas ett åtgärdsprogram som specificerar vilka insatser som ska ges, i vilken omfattning, och med vilken frekvens. Om ansökan avslås eller om individen är missnöjd med beslutet har personen rätt att överklaga. En överklagan kan göras till förvaltningsrätten, där en domstol gör en ny prövning av ärendet och kan ändra beslutet om de finner att individen är berättigad till LSS-stöd enligt lagen.
LSS-stöd kan omprövas över tid, särskilt om individens behov förändras. Kommunen kan då göra en ny bedömning för att säkerställa att insatserna motsvarar individens nuvarande situation.
Vanliga Missförstånd kring LSS och Vem som Omfattas
Trots att LSS är en omfattande och tydligt reglerad lag finns det en hel del missförstånd kring vem som har rätt till stöd enligt LSS och vad lagen täcker. Att förstå krånglig lagtext kan vara utmanande vilket är varför det kan uppstå förvirring och missförstånd.
Nedan ska vi därför reda ut några av de vanligaste missförstånden kring LSS och vem som omfattas.
Missförstånd 1: Alla med någon form av funktionsnedsättning omfattas av LSS
Ett vanligt missförstånd är att alla personer med någon form av funktionsnedsättning har rätt till stöd enligt LSS. I själva verket är LSS en specifik lagstiftning som riktar sig till de med de mest omfattande och varaktiga funktionsnedsättningarna. Det krävs att individen tillhör en av de tre definierade personkretsarna vilket innebär att det endast är personer med utvecklingsstörning, autism, bestående begåvningsmässiga funktionsnedsättningar efter hjärnskada, eller andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som kan omfattas.
Funktionsnedsättningar som är mindre omfattande eller som kan anses vara tillfälliga, till exempel en skada som förväntas läka eller milda psykiska besvär, ger inte rätt till stöd enligt LSS. Däremot kan dessa personer vara berättigade till stöd enligt andra lagar, som Socialtjänstlagen (SoL) eller Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) SOM täcker ett bredare spektrum av behov.
Missförstånd 2: LSS är samma sak som Socialtjänstens stöd
Många förväxlar LSS med det stöd som ges av Socialtjänsten enligt Socialtjänstlagen (SoL). Även om båda lagstiftningarna har syftet att stödja människor som har behov av hjälp i vardagen skiljer de sig på flera viktiga sätt. Till skillnad från SoL är LSS en rättighetslag vilket innebär att personer som uppfyller kraven har en juridiskt garanterad rätt till de insatser de är berättigade till.
SoL är å andra sidan en behovsprövad lag vilket innebär att stödet beviljas utifrån en bedömning av personens situation och kommunens resurser.
En viktig skillnad är också att LSS ställer krav på att insatserna ska ge goda levnadsvillkor medan SoL har som mål att erbjuda en skälig levnadsnivå. Detta innebär att stödet enligt LSS ofta är mer omfattande och syftar till att främja en högre grad av självständighet och delaktighet i samhället. Att ha rätt till LSS innebär alltså att individen kan få insatser som bättre anpassas efter deras individuella behov medan Socialtjänsten oftare erbjuder en grundläggande trygghet.
Missförstånd 3: En diagnos är tillräckligt för att få LSS-stöd
En annan vanlig missuppfattning är att en medicinsk diagnos automatiskt ger rätt till LSS-stöd. I själva verket är en diagnos enbart en del av bedömningen. För att ha rätt till LSS måste diagnosen även ha en sådan påverkan på individens liv att den leder till betydande svårigheter i vardagen. Det räcker inte att till exempel ha en autismdiagnos – funktionsnedsättningen måste också medföra så pass stora hinder att personen inte klarar sitt vardagliga liv utan stöd.
LSS-lagen ställer krav på att funktionsnedsättningen ska vara varaktig vilket innebär att den inte förväntas bli bättre inom överskådlig tid. En tillfällig funktionsnedsättning såsom en skada som förväntas läka eller en psykisk ohälsa som kan förbättras med behandling ger därför inte rätt till LSS. Bedömningen fokuserar på individens funktionsförmåga snarare än en specifik diagnos och därför kan personer med samma diagnos ha olika rättigheter beroende på deras individuella situation.
Missförstånd 4: Personer med psykiska funktionsnedsättningar har inte rätt till LSS
Ett utbrett missförstånd är att LSS endast är avsedd för personer med fysiska funktionsnedsättningar eller intellektuella svårigheter och att psykiska funktionsnedsättningar inte ger rätt till stöd. Detta är dock inte korrekt. Personer med psykiska funktionsnedsättningar kan också omfattas av LSS under förutsättning att funktionsnedsättningen är varaktig och orsakar stora svårigheter i det dagliga livet. Exempel på psykiska funktionsnedsättningar som kan ge rätt till LSS är svårare former av schizofreni, bipolär sjukdom och andra kroniska psykiatriska tillstånd som kraftigt påverkar individens vardag.
Den psykiska funktionsnedsättningen måste dock vara både omfattande och bestående och ha en direkt inverkan på personens förmåga att hantera grundläggande dagliga behov. Psykiska funktionsnedsättningar som kan behandlas eller förbättras med stöd från psykiatrin eller kortvariga insatser från Socialtjänsten ger oftast inte rätt till LSS.
Missförstånd 5: LSS-stöd är permanent och kan inte ändras
En annan missuppfattning är att när LSS-stöd beviljas så är det permanent och kan inte ändras. I själva verket är LSS-insatser föremål för regelbunden uppföljning och omprövning, särskilt om individens behov förändras. Kommunen har en skyldighet att följa upp beviljade insatser och säkerställa att de fortfarande motsvarar individens nuvarande behov. Om en persons hälsa förbättras eller försämras kan LSS-stödet justeras för att bättre motsvara de nya förutsättningarna.
Om en förändring sker i individens liv som exempelvis en flytt, ändrade vårdbehov eller förändrade relationer kan kommunen göra en ny bedömning av vilket stöd som krävs. Detta innebär att personer som beviljats LSS-insatser behöver vara beredda på att insatserna kan omprövas och att omfattningen kan ändras.
Missförstånd 6: LSS kan täcka alla former av behov
Slutligen tror vissa att LSS kan täcka alla typer av stödbehov men faktum är att LSS-insatser är specifikt avsedda för att täcka grundläggande behov relaterade till funktionsnedsättningen. LSS täcker exempelvis stödinsatser som personlig assistans, ledsagarservice, boendestöd och kontaktpersoner, men insatserna måste alltid vara relaterade till funktionsnedsättningens påverkan på individens vardag.
Insatser som har karaktären av medicinsk behandling, rehabilitering eller andra stödformer som normalt faller under hälso- och sjukvårdens ansvar ingår inte i LSS. För medicinska insatser, vård och behandling hänvisas personen istället till Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Därför kan det behövas en kombination av LSS-stöd och insatser från socialtjänsten eller sjukvården för att tillgodose alla behov en individ kan ha.
