Självbestämmande är en grundläggande mänsklig rättighet – en frihet som ger oss alla möjlighet att göra val om våra liv, stora som små. För de flesta av oss sker detta nästan utan att vi tänker på det: att välja var vi bor, vad vi arbetar med, vilka aktiviteter vi deltar i och hur vi utformar våra dagar.
Men för människor med funktionsnedsättningar kan dessa beslut vara kopplade till särskilda insatser och stöd vilket gör att frågan om självbestämmande blir både viktig och komplex.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, ofta kallad LSS, skapades just för att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv och samma rättigheter som alla andra medborgare.
Ett viktigt mål med denna lag är att säkerställa att den enskilde individens vilja och behov styr de stödinsatser som erbjuds.
Oavsett om det handlar om boende, daglig verksamhet eller personlig assistans ska personen som tar emot stöd ha rätt att påverka och forma sitt liv efter sina egna önskemål och förutsättningar.
Självbestämmande är centralt inom LSS men frågan är vad detta egentligen innebär i praktiken. Vad säger lagen egentligen om individens rätt att påverka sitt eget liv? Hur långt sträcker sig rätten till självbestämmande och när kan det finnas skäl att sätta gränser?
Denna artikel utforskar självbestämmande inom LSS och hur det fungerar i praktiken.
Vad innebär självbestämmande enligt LSS?
Självbestämmande enligt LSS handlar om att varje individ ska ha rätt att forma sitt liv utifrån sina egna behov, intressen och önskemål. LSS bygger på att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt och att individens liv ska vara fyllt med valmöjligheter på samma sätt som för alla andra.
Självbestämmande innebär att människor som har stöd enligt LSS också har rätt att vara med och påverka både vilka insatser de får och hur dessa utformas. Det kan till exempel innebära att en person som bor i en gruppbostad har möjlighet att välja hur dem vill utforma sin vardag såsom vilka aktiviteter hen vill delta i, när hen vill äta, och hur hen vill ha sitt rum möblerat.
Det kan också innebära att någon som har rätt till daglig verksamhet har inflytande över vilka arbetsuppgifter hen vill göra och vilka intressen som ska stå i fokus.
LSS går längre än andra lagar inom vård och omsorg när det gäller självbestämmande. Istället för att enbart erbjuda grundläggande vård eller hjälpmedel för att klara vardagen, syftar LSS till att varje individ ska ha möjlighet att aktivt delta i och forma sin tillvaro. Det handlar om att skapa en trygg och meningsfull vardag utifrån varje persons egna förutsättningar och drömmar.
Självbestämmandet innebär alltså att insatser enligt LSS inte bara ska ”ges” till någon utan att den enskilde ska vara en aktiv part i besluten. Personens egna önskemål ska styra och hen ska ges möjlighet att uttrycka sin vilja och påverka innehållet i sitt stöd. Det innebär också att vårdgivare och personal har ett ansvar att lyssna och ta hänsyn till individens åsikter samt att skapa en miljö där det är naturligt och möjligt att uttrycka sin vilja.
Samtidigt finns det situationer då självbestämmande inom LSS kan vara komplext, särskilt inom ramen för omsorg och stöd. Det kan finnas situationer där en person vill göra något som kanske inte är förenligt med säkerhet eller hälsa och i dessa fall behöver personalen finnas där för att både stötta och vägleda. Oavsett vad så är grunden alltid densamma vilket är att individens vilja ska vara utgångspunkten för de stödinsatser de får enligt LSS.
Självbestämmande i praktiken
Hur fungerar självbestämmande i praktiken inom LSS?
För många handlar det om enkla men viktiga saker såsom att kunna bestämma hur dagen ska se ut, att få göra sina egna val i sitt hem och att kunna påverka vilka aktiviteter man deltar i. Självbestämmandet inom LSS ska finnas med i alla beslut och genomsyra alla delar av stödet. Men hur går det till i praktiken?
För de som bor i gruppboende eller servicebostad kan självbestämmande innebära allt från att välja hur man vill ha sitt rum möblerat till att bestämma om man vill laga mat själv eller få hjälp. Det kan också handla om när man vill lägga sig, vilka aktiviteter man vill delta i och hur man vill fira högtider och födelsedagar. Personal finns tillgänglig för att hjälpa till och säkerställa självbestämmande så långt det är möjligt genom att stötta med det som behövs för att dessa val ska kunna bli verklighet.
Personalens roll blir då att lyssna, respektera och ibland vägleda när det behövs – men alltid med individens önskningar i fokus.
För de som har personlig assistans är självbestämmande ännu tydligare. Här innebär det att man har rätt att styra över både innehållet och upplägget av assistansen. Det kan handla om allt från att bestämma vilka tider assistansen ska ges till att själv välja vilka personer man vill ha som assistenter. Det är en rättighet att kunna påverka vem som hjälper en i de mest personliga situationerna så att man känner sig trygg och respekterad. Självbestämmande i personlig assistans innebär också att man har rätt att ändra sitt schema eller planera sina dagar fritt. I detta fall ska assistansen ska anpassas efter individen, inte tvärtom.
För dem som deltar i daglig verksamhet är självbestämmande också en viktig del. Här handlar det om att få möjlighet att påverka både arbetsuppgifter och vilka aktiviteter som erbjuds. Det kan vara att få arbeta med något man brinner för, till exempel kreativt skapande, trädgårdsskötsel, eller att få vara del av en gemenskap där man känner sig uppskattad.
Självbestämmande i praktiken innebär alltså att stöd enligt LSS utformas efter individens egna önskemål. Personalen finns där som ett stöd för att möjliggöra valen och för att säkerställa att vardagen blir trygg och meningsfull. Men i grunden är det individens vilja som ska styra allt från de stora besluten om boende och arbete till de små, vardagliga valen om aktiviteter, tider och sällskap.
Begränsningar i självbestämmande: När och varför?
Självbestämmande är en rättighet enligt LSS men i praktiken kan det finnas situationer där individens vilja måste balanseras med andra faktorer som säkerhet och omsorg och här kan det ibland bli knepigt att balansera självbestämmande med säkerhet, välmående, och omsorg.
Det handlar om att göra avvägningar och hitta en balans mellan individens rätt att styra sitt liv och samhällets ansvar att skydda och stötta. Dessa situationer är ofta känsliga och kräver både respekt och omsorg från personalen och andra involverade.
En av de vanligaste situationerna där självbestämmandet kan begränsas är när det handlar om säkerhet. Om en person exempelvis vill gå ut på egen hand men saknar full förmåga att orientera sig eller förstå risker i trafiken kan personalen behöva begränsa möjligheten att röra sig fritt för att undvika faror. Här är det viktigt att personalen strävar efter att hitta lösningar där individen fortfarande får känna sig fri och självständig, till exempel genom att använda ledsagning eller genom att skapa tryggare rutiner för utevistelser.
En annan vanlig situation där självbestämmandet kan behöva justeras är när individens handlingar kan påverka andra som bor eller deltar i samma verksamhet. I ett gruppboende, till exempel, kan en persons val att ha hög musik sent på kvällen krocka med grannarnas behov av lugn och ro. Då behöver personalen hjälpa till att hitta en lösning som respekterar allas önskemål. Exempelvis kan personen använda hörlurar eller spela musik vid en annan tidpunkt. I dessa fall handlar det om att visa respekt för hela gruppens välmående samtidigt som individens önskemål vägs in.
Ibland kan också hälsa och medicinska behov vara en faktor som påverkar självbestämmandet. Om en person har specifika kostbehov på grund av en sjukdom kan personalen behöva sätta gränser för vad som serveras eller ge råd om vad som är bra att äta. Här blir personalens roll att informera och förklara varför vissa val kan vara skadliga samtidigt som de försöker hitta alternativ som individen tycker om och vill äta. Det handlar alltså om att ge individen möjlighet att fatta så informerade beslut som möjligt om sin egen hälsa även om vissa val kan begränsas.
Slutligen kan det också finnas tillfällen där självbestämmandet påverkas av kommunens resurser och riktlinjer. Ibland kan en person vilja delta i en aktivitet eller få en typ av stöd som inte finns tillgänglig på grund av begränsade resurser eller budgetar. Det kan skapa en känsla av att självbestämmandet är inskränkt även om det egentligen handlar om praktiska begränsningar. Här kan personalens uppgift vara att vara transparent och tydlig kring varför vissa saker inte är möjliga och att aktivt arbeta för att hitta alternativa lösningar som ändå kan ge individen en känsla av frihet och inflytande.
Självbestämmande ur ett rättighetsperspektiv
Självbestämmande är en grundläggande rättighet som innebär rätten för varje individ att ha kontroll över sitt eget liv, fatta egna beslut och leva på ett sätt som de själva väljer. Denna rättighet erkänns i olika internationella konventioner och deklarationer, intre minst FN.
För personer med funktionsnedsättningar har detta särskilt stor betydelse, eftersom historiska attityder och institutionella strukturer har begränsat deras möjligheter att utöva självbestämmande. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) fastslår därför att personer med funktionsnedsättning ska ha rätt till självbestämmande och rätt att vara delaktiga i beslut som påverkar deras liv. Sverige har förbundit sig att följa denna konvention och LSS är ett viktigt verktyg för att säkerställa att dessa rättigheter respekteras och skyddas.
För personer som omfattas av LSS innebär detta att rätten att bestämma över sitt eget liv inte bara är ett mål utan ett fundament i lagen. Att få påverka sitt liv och sina beslut är lika viktigt för alla, oavsett om man lever med en funktionsnedsättning eller inte. Genom LSS får självbestämmandet en tydlig juridisk ram som både ställer krav och ger skydd åt de människor som är beroende av stöd.
LSS baseras på tanken att alla människor ska ha samma möjligheter till ett gott liv och att få vara med och bestämma om sina egna insatser är en självklar del av detta. Självbestämmande är en rättighet som innebär att varje individ ska ses och respekteras som en självständig person med unika behov och önskemål. Rätten till självbestämmande innebär att ingen annan ska fatta beslut om en person utan att den personen själv är delaktig, så långt det är möjligt. Det är alltså inte bara ett mål utan ett krav som LSS ställer på alla som arbetar inom stöd och omsorg.
