För individer med funktionsnedsättning är det otroligt viktigt att få rätt stöd och service för att leva ett självständigt och meningsfullt liv.
Lagen om stöd och service för vissa funktionsnedsatta ör utformad för att erbjuda just detta och för att säkerställa att individer med funktionsnedsättning får de insatser de behöver. Men för att få tillgång till dessa insatser måste man först gå igenom en LSS-utredning för att säkerställa att man platsar in i någon av de tre personkretsarna som är definierade i LSS.
Så, hur går en LSS-utredning till? Vad behöver man tänka på innan man ansöker och vad innebär egentligen de olika stegen i utredningen? I denna artikel ska vi gå igenom hela denna process så att du bättre kan förstå hur en LSS-utredning går till från start till slut.
För en person som vill ha insatser enligt LSS är det en trygghet att veta att utredningen sker grundligt och med hänsyn till individens specifika behov och omständigheter. Utredningen som görs är till för att säkerställa att rätt person får rätt stöd, men också att varje individ får de stöd som de behöver.
Ansökningsprocessen
För att få insatser enligt LSS behöver man först ansöka. Om personen däremot är under 15 år eller har svårt att hantera ansökan på egen hand kan en vårdnadshavare hjälpa till och göra ansökan åt personen. Är det ett barn och båda föräldrarna har vårdnaden behövs bådas samtycke för de flesta LSS-insatser.
Själva ansökan kan göras på två sätt: antingen skriftligt eller muntligt. Det betyder att man kan fylla i och lämna in en skriftlig ansökan till kommunens socialtjänst. Viktigt att poängtera är att LSS-handläggarna, även kallade biståndshandläggare, finns för din skull. Om du har några som helst frågor ska du inte tveka att kommunicera med handläggaren. De finns till för din hjälp och kan hjälpa till med eventuella frågor du kan ha gällande ansökningsprocessen. Om du är osäker på hur du ansöker kan du be om vägledning och hjälp med ansökningsprocessen.
När man ansöker om en insats enligt LSS är det viktigt att styrka sina behov med olika intyg till exempel läkarutlåtanden, psykologiska bedömningar eller andra professionella utlåtanden som beskriver situationen och funktionsnedsättningen. Det är den sökande själv som samlar in dessa handlingar och bifogar dem till ansökan. Detta är viktigt för att bedömningen ska kunna baseras på korrekt och tydlig information.
Varje ansökan behandlas individuellt och noggrant för att säkerställa rättssäkerhet.
För de som planerar att flytta från sin nuvarande kommun men vill ansöka om LSS-insatser i den nya kommunen finns möjligheten att ansöka om ett förhandsbesked. Förhandsbeskedet är en preliminär bedömning från den mottagande kommunen som behandlar ansökan som om personen redan är bosatt där. Detta kan ge en förutsägbarhet inför en flytt men det är viktigt att veta att man bara kan ansöka om förhandsbesked från en kommun i taget och att avsikten att flytta ska vara tydlig.
Bedömning av personkrets-tillhörighet
I utredningen är det första steget att utreda om personen innefattas i någon av de tre personkretsarna och vilken. Om det fastställs att individen innefattas i någon av personkretsarna och därmed har rätt till stöd enligt LSS görs en bedömning om vilka insatser som är nödvändiga för individen.
De olika personkretsarna är definierade i lagen för att säkerställa att stödet riktas till dem som har särskilt stora behov på grund av sina funktionsnedsättningar.
Det finns tre personkretsar inom LSS:
Personkrets 1 omfattar personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Här är det vanligt att ett medicinskt utlåtande från läkare, psykolog eller psykiatriker används som underlag för att bekräfta diagnosen och därmed rätten till LSS-stöd.
Personkrets 2 gäller för personer som i vuxen ålder fått en betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av en hjärnskada, till exempel efter en olycka eller sjukdom. Här krävs också medicinska underlag som visar på hjärnskadan och hur den påverkar den sökandes dagliga liv och förmåga att klara sig på egen hand.
Personkrets 3 omfattar personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som är så stora att de innebär betydande svårigheter i vardagslivet och kräver omfattande stöd eller service. Här är det viktigt att funktionsnedsättningen inte beror på normalt åldrande och att den påverkar flera aspekter av personens liv. För att beviljas LSS-stöd inom den här personkretsen behöver funktionsnedsättningen vara av långvarig karaktär och leda till stora utmaningar med till exempel boende, kommunikation, sociala relationer eller personlig vård.
Bedömningen av personkrets-tillhörighet görs av en handläggare som går igenom den inskickade dokumentationen och ofta i nära samråd med den sökande diskuterar hur funktionsnedsättningen påverkar den enskildes vardag. I många fall används olika typer av intyg från vårdpersonal som grund men även personens egna berättelse och upplevelse av sitt stödbehov spelar en stor roll. Om det gäller ett barn kan vårdnadshavare bidra med sin syn på barnets behov och svårigheter.
Att fastställa personkrets-tillhörigheten är alltså en grundläggande del av utredningen. Om personen bedöms tillhöra en av de tre personkretsarna kan nästa steg i utredningen börja där man tittar närmare på vilket stöd som faktiskt behövs. Skulle det visa sig att personen inte omfattas av LSS finns andra vägar, exempelvis genom socialtjänstlagen (SoL), för att få den hjälp som krävs.
Kartläggning och behovsanalys
Efter att ha konstaterat att den som ansökt omfattas av LSS går handläggaren vidare med en mer ingående kartläggning och behovsanalys. Den här delen av utredningen handlar om att verkligen förstå personens livssituation och ta reda på vilket stöd som behövs för att få vardagen att fungera bättre. För att detta ska bli så rättvist och träffsäkert som möjligt sker kartläggningen ofta genom ett eller flera personliga möten.
Under dessa möten samtalar handläggaren med den sökande för att få en helhetsbild av hens behov och resurser. Kartläggningen görs ofta med hjälp av något som kallas ICF (Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) som är en modell för att titta på olika delar av en persons liv – exempelvis boende, arbete, utbildning, relationer och fritid. Denna modell hjälper handläggaren att strukturera informationen och se hur funktionsnedsättningen påverkar olika delar av livet.
Handläggaren lyssnar in och dokumenterar både den sökandes egna önskemål och mål. Målet är att få en så klar bild som möjligt av hur stödet kan göra skillnad i vardagen. Förutom personens egna önskemål tittar man också på om det finns miljöfaktorer som påverkar situationen. Om man till exempel bor i en stad eller på landsbygden kan det göra stor skillnad i tillgången till samhällsservice och kollektivtrafik – något som också påverkar behovet av stöd.
Det här momentet i utredningen är viktigt eftersom det ger den sökande möjlighet att uttrycka sina egna upplevelser och behov. Det är här som man kan beskriva de utmaningar som finns men också det som fungerar bra i vardagen. Handläggaren väger allt detta i analysen för att få en så balanserad och rättvis bedömning som möjligt.
När det gäller barn tar handläggaren också hänsyn till att barns behov skiljer sig från vuxnas. Många barn har redan stora omvårdnadsbehov så det gäller att särskilja vad som är normalt för ett barn i den åldern och vad som beror på en funktionsnedsättning. Om barnet har en funktionsnedsättning som förväntas vara varaktig kan särskilda behov identifieras även om det inte syns så tydligt just nu.
När kartläggningen är klar görs en sammanställning där alla behov vägs samman så att handläggaren och den sökande kan få en överblick över vilka insatser som skulle kunna vara aktuella. En viktig del i den här processen är att det ska vara en öppen dialog där handläggaren ser till att den sökande känner sig delaktig och får inflytande i sin egen utredning.
Bedömning av behov och egna resurser
När kartläggningen är genomförd och handläggaren har en god bild av situationen går handläggaren vidare med att bedöma de behov och egna resurser som framkommit. Det här steget handlar om att förstå exakt vilket stöd som behövs, hur mycket och på vilket sätt det ska ges för att personen ska få en så bra och fungerande vardag som möjligt.
Behov av insats
En viktig del av bedömningen är att klargöra vad den sökande behöver hjälp med för att nå ”goda levnadsvillkor” då detta är en grundläggande princip i LSS. Med goda levnadsvillkor menas att den som har en funktionsnedsättning ska ha rätt till samma möjligheter till självständighet och ett meningsfullt liv som andra personer i samma ålder och livssituation. Det innebär att stödinsatser ska underlätta så att personen kan leva ett liv som så långt som möjligt liknar andras.
Egen förmåga och stöd från närstående
Handläggaren tittar också på vilka resurser personen själv har och vad som redan fungerar i vardagen. Ibland kan den enskilde klara sig självständigt i vissa delar av sitt liv med hjälp av hjälpmedel, som exempelvis tekniska lösningar eller anpassningar i hemmet. Stöd från närstående kan också spela en viktig roll. Om personen har en partner, föräldrar, vänner eller andra närstående som stöttar kan det påverka behovet av vissa insatser, även om LSS aldrig utgår från att närstående ska fylla ett stödbehov.
Omfattningen av stödet
När handläggaren har ett helhetsperspektiv på personens behov och förutsättningar görs en bedömning av hur stor omfattning stödet bör ha. Insatsen ska vara så omfattande som nödvändigt men inte mer än vad som krävs för att täcka det aktuella behovet. Det här är en individuell prövning som tar hänsyn till alla aspekter av personens livssituation. Om det exempelvis finns ordinarie tjänster inom kommunen som kan täcka delar av behovet – som hjälp via hemtjänst eller sociala aktiviteter – kan det påverka omfattningen av de insatser som beviljas enligt LSS.
I slutändan handlar bedömningen om att skapa en stödinsats som är skräddarsydd för individen. Insatsen ska utgå från varje individs unika behov och målet är att stödinsatsen ska stärka den enskildes möjlighet att leva ett så självständigt och rikt liv som möjligt. Här är det viktigt att den sökandes önskemål lyfts fram och att planen anpassas efter de mål som hen vill uppnå, vare sig det handlar om att bo på egen hand, kunna delta i sociala aktiviteter eller få hjälp i vardagen.
Beslutsprocess och kommunikation
När kartläggning och bedömning av behov och egna resurser är färdiga kommer nästa viktiga steg: beslutsprocessen. Nu ska handläggaren, baserat på all insamlad information, fatta ett beslut om vilka insatser som ska beviljas enligt LSS och i vilken omfattning. Målet är att beslutet ska bli så tydligt och rättvist som möjligt, så att personen som ansökt kan förstå exakt vad beslutet innebär och vilken form av stöd som kan förväntas.
Ett beslut om insats ska vara konkret och ge ett klart besked om vilken typ av stöd som beviljas, hur omfattande stödet blir och hur det kommer att utformas. Till exempel kan beslutet innehålla information om en bostad med särskild service eller om daglig verksamhet för personer som är i yrkesverksam ålder. Beslutet blir också en viktig grund för den verksamhet som ska utföra stödet så att de kan planera och förstå exakt vad som förväntas i deras uppdrag.
Om beslutet dröjer eller inte verkställs
Om det skulle dröja innan insatsen kan påbörjas eller om den inte verkställs inom tre månader gör kommunen en uppföljning av beslutet. Det kan till exempel hända att personen tackar nej till en erbjuden plats och då görs en bedömning om beslutet ska omprövas eller avslutas. Om det finns behov kan personen göra en ny ansökan när situationen förändras och behovet åter blir aktuellt. Uppföljningen är en trygghet för den sökande så att hen inte blir bortglömd eller hamnar i en lång väntetid utan att få stöd.
Rätten att överklaga beslutet
Det är inte alltid en ansökan blir helt eller delvis beviljad enligt LSS och om man inte är nöjd med beslutet har man alltid rätt att överklaga. Informationen om hur man överklagar ska vara tydligt angiven i beslutet.
Kommunikation och dialog
Under hela processen, från ansökan till beslut, är det viktigt att kommunikationen med handläggaren fungerar bra.
Handläggaren har en skyldighet att vara öppen och tydlig med vad som sker och informera den sökande om allt som påverkar beslutet. Om det exempelvis kommer in information från någon annan som en läkare eller anhörig, måste den sökande bli underrättad och få möjlighet att yttra sig. Detta ger också en chans att rätta till eventuella felaktigheter i utredningsmaterialet.
När beslutet väl är fattat och insatsen planerad ska den sökande vara redo för att ta emot stödet. Om en insats beviljas men personen inte är redo att ta emot den på en gång kan beslutet följas upp och insatsen skjutas upp tills behovet åter är aktuellt. När allt är på plats går verksamheten vidare och utför det stöd som beslutet omfattar.
Genomförande och uppföljning av insatser
När beslutet om en LSS-insats är fattat börjar den praktiska delen av stödet – genomförandet. Nu går kommunen och den verksamhet som ska utföra insatsen in för att säkerställa att personen får det stöd som hen blivit beviljad. Genomförandet handlar om att stödet blir verklighet och anpassas efter den enskildes vardag, mål och förutsättningar.
Att starta insatsen
Det är först när allt är på plats som insatsen kan sätta igång på riktigt. Verksamheten som utför stödet får ett uppdragsdokument som bygger på utredningen och beslutet. Dokumentet beskriver vad insatsen ska innehålla vilket ger både personen och utföraren en tydlig riktning för hur stödet ska fungera. Insatsen kan till exempel vara bostad med särskild service eller personlig assistans och målet är alltid att stödet ska göra vardagen enklare och mer självständig för den sökande.
Ibland kan det hända att den som ansökt om en insats inte är redo att ta emot den när erbjudandet kommer. I de fallen görs en uppföljning och beslutet kan ligga kvar tills det är aktuellt. Om situationen förändras eller om personen vill ansöka på nytt senare är det möjligt att öppna upp beslutet igen när behovet finns.
Uppföljning för att säkerställa att insatsen fungerar
Uppföljning är en viktig del av processen eftersom det hjälper både personen och kommunen att säkerställa att insatsen fungerar som den är tänkt och tillgodoser individens behov.
Kommunens myndighetsutövning följer upp beslut regelbundet och individen har alltid möjlighet att kontakta handläggaren om behoven skulle förändras.
Uppföljningen innebär en chans att justera insatsen om något inte fungerar som planerat och den sker i dialog med personen för att anpassa stödet så bra som möjligt till hens behov.
För de insatser som inte har någon fast slutpunkt – exempelvis bostad med särskild service – är uppföljningen extra viktig.
Om insatsen inte kan påbörjas direkt
Ibland kan det finnas situationer där en insats inte kan påbörjas inom en rimlig tid, till exempel på grund av platsbrist eller om personen själv tackar nej till erbjudet stöd. Kommunen är skyldig att verkställa alla beslut inom tre månader. Beslut som inte verkställs inom tre månader ska rapporteras till IVO. IVO bedömer då om den enskildes väntan är skäligt. Om dröjsmålet bedöms vara oskäligt kan IVO ansöka hos förvaltningsrätten om en särskild avgift för kommunen som är en form av sanktionsavgift.
Kommunen är inte skyldig att rapportera beslut som verkställs inom tre månader från beslutsdatum. Detta innebär dock inte att kommunen har tre månader på sig att genomföra beslutet. Grundprincipen är att beslut om insatser eller bistånd ska verkställas utan onödigt dröjsmål.
